Varför är det så många som tror att så fort barnet flyttar ut tar föräldraskapet slut? Förälder är väl något man är hela livet? Like it or not... inte bara tills barnet är 18! Det är något jag grubblat över sedan man själv blev förälder. Visst finns det tillfällen som föräldrar ska backa tillbaka och låta "barnet" pröva sina vingar men själva ansvaret och intresset ska väl ändå inte försvinna?
Är det månne vår stressade vardag som gör oss människor lata och bara längtar till den dag man slipper att ta ansvar över andra? Eller är det för att vi tycker att vi försummar oss själva så mycket under småbarnstiden att man blir blind senare i livet när man vill ta igen "vad man missat" istället för att njuta av nuet? Kanske är det bara så enkelt att vissa inte passar som föräldrar?...
I alla fall är det ju hårdare koll på vem som skaffar hund än barn! ;) När vi skaffade vår kleinspitz Noel var vi på besök för att bli granskade om vi var lämpliga som hundföräldrar men inte var det nu någon som "kollade" att vi var lämpliga när vi skulle skaffa barn! ;D
Min åsikt är i varje fall att man är förälder livet ut och att man oavsett om barnet bor hemma eller inte. Förälder är man inte på en tidsbunden tid utan för alltid! Att känna sitt barn och dela livssituationer ska inte upplevas som måsten, utan som lycka för att man får ta del av varandras liv.
Tunga ord en söndagkväll...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar